Yrkesidentiteten

Imorgon ska jag ha mitt första riktiga coachsamtal på jobbet. Jag ser så himla mycket fram emot det. Nu sitter jag hemma och laddar lite. Läser igenom informationen jag ska gå igenom och funderar på vilka frågor jag ska ställa. Förmiddagen är bokad för två individuella coachsamtal. Det blir introduktionssamtal för att få in deltagarna i verksamheten. Ta pulsen och kolla läget. Jag hoppas och tror att de individuella coachsamtalen är en viktig del i min yrkesidentitet och att jag imorgon eftermiddag kommer vara lite mer jobbcoach än vad jag är nu.

Ny dag, nya möjligheter

Jag vaknade för en stund sedan av att solen lyste in i rummet. Klartblå himmel och strålande sol är helt klart fantastiska förutsättningar för att ha en riktigt skön dag i skärgården. Vi ska åka ut dit tillsammans med utbytesstudenterna för att visa dem vår fantastiska svenska natur. De brukar bli lika hänförda varje gång. Inte så konstigt kanske, med tanke på att många av oss svenskar också häpnas av skärgårdens skönhet.

Skärgården i augusti, när himmelen var lika blå som havet.

Lägesrapport ur ryggläge

Ja, nu ligger jag alltså nedbäddad i sängen igen tillsammans med min dator och min kurslitteratur. Egentligen hade jag tänkt sitta på tåget till Värnamo nu, men veckan som gått har varit väldigt hektisk (men övervägande rolig) så jag kände att det nog var bättre att stanna hemma.

I söndags kväll kom vi tillbaka från London. Vi har haft det fantastiskt bra. Tyvärr ligger min kamera hemma hos mamma och pappa, så en mer utförlig Londonrapport kommer så fort jag kommer hem nästa gång. I måndags var jag i Ljungby och hade det lugnt och skönt. Sov bort halva dagen, hämtade Wille på dagis tillsammans med mamma och sedan hade vi lite kalas på kvällen med tårta och skönsång. I tisdags åkte jag tillbaka hem till Göteborg och direkt till föreläsningssalen. På kvällen var det spontanöl på Andra långgatan tillsammans med några ur GISA-gänget och några utbytesstudenter. I onsdags var jag på föreläsning hela dagen och på kvällen hade vi karaokekväll med utbytesstudenterna. Jag och Victor ägnade eftermiddagen åt att transportera karaokeprylar och rigga ljudanläggningen. Efter karaokekvällen gick vi till Dancing Dingo där ungefär alla de australiensiska utbytesstudenterna med vänner höll till. Där dansade vi tills de stängde och inga vagnar gick hem längre och jag åkte taxi hem för andra gången sedan jag flyttade hit. På torsdagen var jag lite trött (konstigt nog), men var ändå på mässa hela förmiddagen för att rekrytera nya faddrar till föreningen. Jag hjälpte också Victor att köra tillbaka karaokeprylarna och panta burkar för 110(!) kronor. På kvällen var jag på bio med Johanna-Karin och såg The Tourist. Vill man se en film som man kan tolka och ifrågasätta och vrida och vända på i alla oändlighet ska man absolut se den. Igår fortsatte vi att diskutera vad som egentligen hände. Igår var det återigen föreläsning och sedan hade Suz sin 25-års fest på kvällen. Mycket, mycket trevligt.

Ungefär så har min vecka sett ut. Såhär i efterhand inser jag väl själv också att det inte är så konstigt att jag är lite trött.

Dagens fråga:

hur kan man lyckas råka ut för 3 incidenter innan klockan har hunnit bli 11 en lördag förmiddag?

Jag skulle kanske inte vilja kalla mig expert, men efter dagens nya erfarenheter känner jag att jag kan uttala mig i frågan.

Förutsättningar:

• Gå upp lite tidigare än vad du egentligen orkar.
• Lämna kvar hjärnan i sängen.
• Stressa gärna lite lagom mycket.

Gör sedan följande:

• Lämna maten framme på köksbordet när du åker hemifrån. Kom sedan på det när du är inne i stan och bli jättefrustrerad.
• Hämta ut kontanter i bankomaten, men ta inte med dig pengarna därifrån. Lämna kvar dem till nästa glada person som ska hämta ut pengar. Kom på det ungefär 2 minuter senare och rusa tillbaka till bankomaten bara för att se till så att pengarna verkligen är borta.
• Ha på dig dina favoritbyxor som förvisso börjar bli lite slitna, men fortfarande är favoriter. Sätt dig ner på huk för att granska ett intressant loppisföremål bara för att känna den underbara känslan av hur byxorna spricker utmed insidan av låret. Den känslan är oslagbar, jag lovar!

Har du gjort allt detta kommer du känna dig ganska färdig med dagen och ganska redo att gå hem och lägga dig igen.

Behöver jag säga att det inte är min dag idag? Jag skulle egentligen åkt till biblioteket för att plugga efter min tur till Saronkyrkans Second hand, men istället fortsätter jag dagen där jag börjar den. Hemma i min säng. Kanske jag borde ta på cykelhjälmen också. Just in case.

Födelsedagsbarn

Förresten så fyller familjens minsta lilla sötplutt 2 år idag. Oj, vad tiden går fort alltså... Och värst vad jag känner mig gammal när jag säger så. Måste sluta tjata om hur fort tiden går.

Bild som jag tog på lilleman i skogen bakom huset någon av dagarna före jul.

London calling

Tjingeling! Idag pyser jag till London tillsammans med min farmor för att hälsa på Markus och Karin. Hurra för det! Eftersom jag aldrig varit i London ser jag galet mycket fram emot det och vill helst hinna se allt i hela staden. Jag har blivit tilldelad ansvaret för planeringen av resan och vad vi ska göra när vi är där så en liten plan för var vi ska hitta på finns, men vi får se hur väl vi kommer följa den. Vi kommer i alla fall ha det alldeles kanon på resan.

We love you Ingvar!

Vi hade jätteroligt igår på pubrundan och jag träffade en massa härliga människor. Kvällens höjdpunkt var nog ändå när Mr. Oldsberg himself kommer in på puben och jag talar om för utisarna att han är en jättekänd TV-profil från Göteborg. Sedan fick han skriva autografer och posera tillsammans med de internationella studenterna. Jag frågade Ingvar om det händer ofta att han får skriva autografer och ställa upp på bilder och han sa att vi inte var de första. Kvällen avslutades med spontandans på Viktoria.

Spontanbesök

Allt gick bra på Arrival Day igår. Utbytesstudenterna kom tillrätta och så småningom även deras bagage. Jag hade det mycket trevligt med några av de andra faddrarna. Vi är verkligen ett gott gäng och det är väl därför som jag har haft lite svårt att sluta engagera mig. Av den anledningen, men även för att utbytesstudenterna är så himla goa och trevliga.

Igår kväll var vi på bio. Från början var det Johanna, Anna-Karin och jag, men av en slump sprang vi på David på stan och drog med honom också. Vi såg Cornelis. Ingen toppenfilm kanske, men absolut sevärd. Det känns som att man inte visste så mycket om honom innan man såg filmen.

Hur som helst. Igår eftermiddag ringde Alex och var glad som en speleman. Han hade lite spontant bokat en resa till Thailand. De åker från Göteborg imorgon. Det innebär att han och hans kompis som han ska åka med kommer hit på lite mellanlandning innan de sätter sig på direktflyget till Phuket. Vilka as va? Så idag har jag städat lite. Inte för att Alex är pedantisk på något vis, utan för att det verkligen verkligen var välbehövligt.

Ikväll blir det pubrunda med de nya utbytesstudenterna.

Welcome to Gothenburg!

Idag är det Arrival Day. Det innebär att det är den dagen som de flesta av de nya utbytesstudenterna anländer till Göteborg. Det är en ganska hektisk dag för alla inblandade. GISA tillsammans med Handels internationella förening och Medicinarnas dito står utspridda på flygplatserna, centralstationen, Nils Ericsson terminalen och färjeterminalerna och hälsar välkomna och hjälper de att hitta till ESS kontor där ytterligare ett gäng student buddies hjälper till med hyreskontrakt, nycklar och att svara på frågor. Så det är vad jag kommer att ägna dagen åt. Jag ska hålla till på kontoret idag och svara på frågor. Det är som sagt en ganska hektisk dag, men det är jätteroligt att vara med när de kommer hit och hjälpa de med alla frågor och funderingar de kan tänkas ha.

Arrival day i januari 2009, på Landvetter

Arrival day augusti 2009, på centralstationen

"För oss finns ingen annan stad"

Solen som går upp över höghusen och lamporna som tänds i vagnhallen. Hela staden vaknar till liv när solen går upp. Hamnen. Kranarna. Älvsborgsbron. Vallgraven. Långedrag. Spårvagnarna. Vasaallén. Skärgården. Det finns så mycket som är fint i vår stad.

När vi var hos Anna-Karin och Martin igår konstaterade vi att lokalpatriotismen utvecklas väldigt fort när man flyttar till Göteborg. Göteborg är helt enkelt en stad som är så himla lätt att älska. Och när jag sitter hemma i soffan och nästan gråter till Göteborg Energis reklamfilm så kan det väl bara vara av kärlek till staden jag lever i. Om ni ser den så förstår ni kanske. Här. Dessutom är Timo Räisänens hyllningslåt till Göteborg jättejättefin. Aldrig långt bort.

En ganska passiv söndag

Planen för dagen var att göra så lite som möjligt. Det tycker jag att jag lyckades ganska bra med. Det enda vettiga jag har gjort idag var att träna. Aerobics step up. Galet jobbigt var det i alla fall och det kändes verkligen som att nu är det dags. Igen. Jag tar tag i min träning ungefär 17 gånger varje år. Jag undrar om jag någonsin kan sluta perioda med träningen? Antagligen inte.

Denna veckan har jag lärt mig att äta keso. I höstas hade jag en period när jag försökte lära mig äta nya saker, alltså sådant som jag inte har tyckt om tidigare. Jag är inte kräsen och äter det mesta, men det finns vissa saker som jag inte äter och som jag nu försöker lära mig att tycka om. Denna vecka har jag ätit massor av keso. Keso med blåbär och knäckebröd med keso och avokado till exempel. Genom att "öva" har jag även lärt mig att äta avokado och oliver, sådant som jag i efterhand inte kan förstå hur jag inte kunde tycka om. Övning ger färdighet alltså!

Vasa Husman med keso och avokado - ett mycket trevligt och gott mellanmål

Ikväll tänker jag inta ryggläge och inte ta mig upp igen förens imorgon. Jag tänker såklart kolla på säsongsstarten av Solsidan. Det får man ju bara inte missa! På TV4 klockan 20.00.

Att fira av en tenta

Igår kväll var Johanna, David och jag hos Anna-Karin och Martin och firade tentan. Jag var lite sen efter att ha fastnat på Frölunda Torg när jag skulle byta buss, men när jag kom fram hade de andra fixat tacos. Anna-Karin gjorde sin suveräna specialdrink som jag aldrig kommer ihåg vad den heter. Calcutta något tror jag. Efter maten spelade vi Rappakalja och pratmakarna. Och så drack vi bubbel. Högst välförtjänt bubbel. Vid midnatt trotsade Johanna och jag det värdelösa vädret och tog älvssnabben över älven till Pustervik där vi dansade av oss både tentastress och ångest. En mycket, mycket bra kväll.

Jag var trött men glad igår kväll.

Tentaskrivning - check!

Då var det klart. Med en ganska god magkänsla lämnade jag tentasalen strax efter klockan 11. Så nu är det bara att hoppas på det bästa. Ikväll blir det bubbel med mina vänner.

Ångest, ljuva ångest

Tentaångesten kom till slut i alla fall. Någon gång under eftermiddagen kom den smygande. Jag tror att det är en obligatorisk del av tentaskrivningskonceptet att sitta hemma kvällen innan och känna att man inte kan någonting. Lite stressad och med en massa härlig och underbar ångest.

Tar ett rejält glas apelsinjuice på det. Det ska man tydligen bli smart av. Får bli ännu ett glas innan jag beger mig till tentasalen imorgon. Mellan klockan 9-13 sitter jag där och svettas. Önska mig lycka till!

Torsdag

Torsdag. Två dagar till tentan. Inte jättekul. Vad som däremot är jättekul är att det bara är en futtig vecka kvar tills farmor och jag åker till London. Jippie!

Jag har gjort en liten uppvärmningsplaylist på Spotify som jag har tänkt att farmor och jag ska lyssna på nu innan vi åker. Om det är någon annan som ska åka till London snart och som också känner ett behov av en ordentlig musikalisk uppvärmning så kan man få låna min playlist. London: uppvärmningen.

Planen för dagen blir att råplugga. Jättemycket plugga. Och så ska jag äntligen tvätta. Tvättkorgen svämmar över inne i garderoben. Det blir lite så ibland. Sedan ska jag försöka gå en promenad, hälsa på på jobbet och hämta ut ett paket på posten. Så det blir nog ingen särskilt spännande dag. Om det inte händer något mycket oväntat...

Tentaångesten?

Ja, när kommer den egentligen? Den borde ha kommit senast igår kväll när jag borde ha insett att jag har massor kvar att läsa. Men det gjorde den inte. Antingen är det ett riktigt bra eller ett riktigt dåligt tecken. Låt oss hoppas på det första! Nej, men ärligt talat så är jag inte det minsta orolig. Klart att jag fixar det här liksom!

Idag har jag ägnat mig åt stenhårt tentaplugg med mina partners in crime, Johanna och Anna-Karin. Eller stenhårt kanske var att ta i lite. Det blir inte 100% effektivt hela tiden när vi sitter och har gruppdiskussioner. Det är lätt att vi kommer in på sidospår. Men lite slack har väl ingen dött av!

Packat och klart

Då var det klart.Klappat och klart. Idag bokade vi flygbiljetterna och i februari åker vi till Berlin på weekend. Johanna, Anna-Karin, Sofia, Suz, David, Micke och jag. Vilket team! Det ska bli jätteroligt att åka iväg med vännerna och bara ha skoj en helg. Vad som kommer att hända där är ännu inte bestämt eftersom det ändå är en dryg månad kvar, men det är i alla fall så att man har något att se fram emot såhär mitt i tråkigt tentaplugg.

Kom att tänka på en sak...

På lördag skriver jag kanske (och förhoppningsvis) min sista salstenta någonsin. Slutet är otäckt nära... Är det doften av ett examensintyg jag känner?? Men innan dess återstår bland annat 3 hemtentor och en uppsats. Men ändå. Tiden har gått så sjukt fort.

Bild från insparken i Slottsskogen i september 2008. Det känns som förra hösten ungefär.

GISA

GISA (Gothenburg International Student Association) har äntligen blivit en officiell förening. Hurra för det! Det känns så himla skönt efter allt jobb vi har lagt ner att det äntligen har blivit en förening på riktigt liksom. Nu ser vi alla fram emot ett riktigt roligt verksamhetsår. Jag hade ju egentligen tänkt att jag inte skulle vara aktiv i föreningen i år. Men det är liksom omöjligt att låta bli. För det första så är alla faddrar superhärliga och vi är verkligen ett gott gäng fullt av engagerade människor och för det andra så är utbytesstudenterna fantastiska. Allt som man får tillbaka från dem och alla nya vänner man träffar gör att man får 1000 gånger tillbaka för allt arbete man lägger ner. Idag har vi alltså haft vårt första årsmöte. Jag har också förberett morgondagens presentation, fikat med Bullen och pluggat lite. Ikväll blir det mer plugg. Nu börjar tentaångesten komma krypande. Äntligen!

Imorgon ska jag och mina fina vänner göra något mycket, mycket roligt! Fast jag ska såklart inte ropa hej förens det är klappat och klart.

Fika, plugg och Himlen är oskyldigt blå

Innan jag mötte Johanna vid bion var jag på stan. Jag spanade in rean lite, men påminde mig själv om att jag snart ska åka på semester och att det kanske är roligare att shoppa lite då. Alexanders julklapp blev bytt i alla fall. Sedan gick jag och satte mig på Fröken Olssons Kafé för att plugga och fika. Det var riktigt skönt att sitta där och fika. Lagom mycket surr i omgivningen, vilket jag tycker om när jag pluggar. Dessutom åt jag en fullkornsscone med cream cheese och blåbärsmarmelad och drack en kopp te till det. Lite som "livet på en pinne". Jag borde sitta på caféer och plugga lite oftare. Det är liksom varmare och mysigare än biblioteket.

Supergod fullkornsscone på Fröken Olssons Kafé.

Bion var för övrigt jättebra. Bill Skarsgård är så himla, himla bra och jag är så imponerad av honom. Både Himlen är oskyldigt blå som vi såg idag och I rymden finns inga känslor som vi såg för ett tag sedan är jättebra filmer där han gör en fantastisk insats som skådespelare. Det är dock två väldigt olika filmer. Himlen är oskyldigt blå var ganska mycket tyngre. Den innehåller såväl tragiska familjeförhållanden och tung brottslighet som kärlek och vänskap. Jag är i alla fall väldigt glad att jag såg den.

Dagens lunch och planerna för kvällen

Idag åt jag min bästa lunch när man har bråttom och inte hinner laga mat. Tomat och mozarellasallad med färsk basilika och olivolja. Kryddad med lite citronpeppar så är det så himla smaskigt och tar ingen tid att ordna till heller. Toppen tycker jag!

Ikväll ska jag gå på bio med Johanna. Vi ska se Himlen är oskyldigt blå. Det ska bli mycket spännande. Jag har tänkt se den ända sedan den hade premiär och nu äntligen blir det av.

Efterlyses: roddbåt och skridskor

Jag orkade titta färdigt på Låt den rätte komma in. Den var bra, men usch vad man blir illa berörd av filmer som handlar om hur barn mobbar varandra. Det finns inte mycket jag inte klarar av att se på TV, men det är en av de saker som jag har riktigt svårt att titta på. Det gör liksom ont ända in i själen. Tvi för det.

Nu ska jag snart ner på stan för att byta Alexanders julklapp. Det har verkligen töat här i Göteborg både igår och idag. Kanske ytterligare någon dag. Vad vet jag. I vilket fall är det översvämmning på gatorna och superhalt på de ställen där snön (isen) fortfarande ligger kvar. Roddbåt och skridskor hade alltså varit med passande än vinterkängor och spårvagn denna dag. Skitväder helt enkelt. Får väl se om jag överlever turen på stan eller om jag hamnar på ortopedakuten.

Myskväll

Åh, hem, ljuva hem! Det är så skönt att vara hemma. Men det gick inte helt smärtfritt att ta sig hem. Tåget var försenat och så var det lite krångel med bussen från hållplatsen och hem (jag gick inte eftersom det var snorhalt och jag hade massor med packning). När jag äntligen kom hem gick jag direkt och handlade mat för att fylla på mitt ekande tomma kylskåp. Nu ligger jag i sängen. En färdigrätt från Findus och lite överblivet julgodis senare och tittar på Låt den rätte komma in. Den är bra, men antagligen är jag lite för trött för att orka se hela. Vi får väl se hur länge ögonlocken förblir öppna. Annars får jag väl montera upp dem med tandpetare eller något.
Givetvis har jag på mig morgontofflorna från Shepherd som jag fick av mamma och pappa i födelsedagspresent. Rosa med rosetter och i ballerinamodell. Kunde inte passa mig bättre. Dessutom är de fodrade med gosig ull som värmer gott mellan tårna. Så nu kan jag med gott samvete göra mig av med mina fleecetofflor som jag köpte i Frankrike. Även om de har varit mycket omtyckta så har de ändå gjort sitt. Och de nya tofflorna har suttit på mina fötter mer eller mindre hela tiden sedan jag fick dem. Materiell kärlek när den är som bäst.

Packa...

Jag måste säga att jag börjar bli ganska grym på att knöla ner saker i resväskan. Jag har liksom gjort det några gånger vid det här laget. Nu är alla kläder, julklappar och kursböcker nedpackade och väskan är fylld till bredden. Idag åker jag hem till Göteborg igen. Det känns fortfarande inte helt naturligt att säga "hem till Göteborg", men det blir bara mer och mer hemma för mig vad tiden går.

Småbarnsförälderskapets baksidor...

Idag har det varit en ganska påfrestande dag som småbarnsförälder. Wille sov jätteduktigt i natt. Mycket bättre än vad jag själv gjorde. Klockan 6.15 vaknade han och ville ha välling. Helt OK tid tycker dels med tanke på att jag har varit upp med honom långt tidigare än så förut och dels med tanke på att jag hade ställt väckarklockan på 6.30. Så han åt vällingen i pappas säng och sedan låg vi kvar där och slöade en stund innan vi gick upp vid strax innan 7. Vi kom i tid till dagis. Något jag hade glömt fråga mamma är vad man packar med i dagisväskan, så jag fick improvisera lite. Att lämna honom på dagis var superjobbigt. Han hängde sig fast i benet och ville inte riktigt låta mig gå. Jag klarade mig ut till bilen innan sammanbrottet kom. Sedan pratade jag med mamma på telefonen en stund. Pepptalk. Tanken var att jag skulle plugga de få timmarna han var på dagis, men jag åkte hem och däckade i sängen. Totalt utmattad. När jag vaknade var det dags att åka och hämta honom. Han mer eller mindre slängde sig i famnen på mig och snyftade något alldeles eländigt. Då började storasyrran också böla. En sak är säker, när mina barn ska skolas in på dagis kommer fröknarna också få hantera en gråtande morsa (inte den första om man får tro min egen mamma). Sedan åkte vi hem och gjorde pannkakor. Toppen tyckte Wille. Och sedan var det dags att vila. Jag ringde Nilla för lite mer pepptalk och hon och lilleman kom upp på en fika. Det var så skönt att prata lite med kloka mostrar. De åkte precis när Wille vaknade igen och vi klädde på oss för att gå ut och leka. Jag gjorde mitt bästa för att trötta ut honom till max så han skulle somna gott ikväll. I en och en halv timme var vi sedan ute och promenerade och lekte i snön. Sedan körde vi och hämtade pizza. Matilda kom förbi en sväng och åt pizza tillsammans med oss. Sedan hade vi lite myskväll i soffan med en massa popcorn innan det var dags att natta. Det gick också bra. Så nu sover han. Matilda stannade kvar en stund och tittade i gamla fotoalbum och pratade minnen.

Även om vi har haft det bra idag, Wille och jag, så har det ändå varit lite jobbigt. Svårt att förklara vad all ledsenhet kommer från. Det bara blir så ibland. Och så har jag nog lite Göteborgslängtan nu som spär på det också. Sicken tur att jag ska åka hem imorgon då! Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag verkligen beundrar alla småbarnsmammor som klarar av att vara det på heltid. En helg är precis vad jag klarar.

En duktig liten kille som kan göra allt själv och som såklart gärna hjälper till att slabba lite med pannkakssmeten.

Vikarierande småbarnsförälder

Idag reste mamma och pappa till London och jag är barnvakt. Vikarierande småbarnsförälder. Wille är verkligen en liten, duktig kille som finner sig i att vara hemma hos sin gamla syster och lalla runt. Sedan mamma och pappa åkte i förmiddags vid 11-tiden har vi tittat på film, ätit korv och makaroner, vilat middag (i alla fall Wille), pratat jättelänge i telefon med Johanna (i alla fall jag, när han sov) och varit på våffelfika hos Jocke och Lisa. Och en liten, liten stund var han ledsen, men jag tycker det har gått jättebra idag. Vi har det ganska mysigt. Hoppas bara inte att det blir kallabalik när han vaknar i natt och det är jag som ligger i mammas och pappas säng och inte hans föräldrar.

Imorgon kommer det bli en intressant utmaning när jag ska få iväg honom till dagis innan klockan 8.00. Tur att man är morgonmänniska. Och att jag gillar utmaningar. När han är på dagis tänker jag plugga och så får vi se vart resten av dagen tar vägen.

Pluggmotivation

Mindre än två veckor kvar till tentan och det känns som att jag har 17 hyllmeter kurslitteratur kvar att läsa. Riktigt så illa är det kanske inte, men det är i alla fall svårt att veta vart jag ska börja. Globalisering är ett otoligt komplext och mångfacetterat begrepp. Det kan vändas och vridas på i det oändliga. Men med min vän chokladkartongen vid min sida känns det i alla fall lite lättare. Tur för mig att jag inte nyårslovade mig själv att sluta äta godis. Jag undrar hur det hade gått med tentaplugget i så fall?

Det där med nyårslöften...

Förra året på nyårsafton gav jag mig själv ett löfte. Det handlade inte om att göra sig av med en dålig ovana, att träna jättemycket eller att gå ner i vikt. Jag lovade mig själv att jag skulle ta bättre hand om mig själv. Igår kom jag att tänka på det nyårslöftet och funderade över hur det egentligen har gått. Då insåg jag en väldigt bra sak. Vad jag har gjort för mig själv under förra året är att jag har slutat att stressa. Jag har fortfarande 1000 saker på gång mest hela tiden, men jag är inte stressad på samma sätt som jag har varit tidigare. Dessutom har jag blivit bättre på att lyssna på vad kroppen säger till mig. Jag vet att när jag får svårt att sova eller när jag går i sömnen så beror det på att jag är stressad och då vet jag att det är dags att varva ner. Jag tror att jag hade lika många lediga hemmakvällar under november månad förra året som jag hade sammanlagt under hela 2009. Till en början var de lediga kvällarna i sig stressande, men med tiden så lärde jag mig att uppskatta dem. Och jag tror verkligen att det var just precis var jag behövde, att lära mig att varva ner, koppla av, och framförallt att sluta stressa. Så därför ger jag mig själv samma nyårslöfte i år som förra året, att bli bättre på att ta hand om mig själv.

Dagens visdomsord från mig. Over and out!

Nyårsfesten

Jag hade jättetrevligt igår hemma hos Chriffe. Vi var ungefär 25 personer som var där. Alla hade tagit med sig något bidrag till maten. Matilda, Johannes och jag hade fixat förrätten, en bruschetta med tomatsalsa. Till huvudrätt blev det lite av en buffé bestående av tre olika sorters kött (kallskuret, grillspett och fläskfilégryta) som serverades tillsammans med potatisgratäng och sallad. Till dessert fick vi sedan mjölkchokladpannacotta. Dessvärre kände jag inte särskilt mycket av vad den smakade, men att döma av övriga festdeltagare var den mycket god. Johan hade gjort ett musikquiz. Det var nog det svåraste quizet i år. Jag var sjukt nöjd med att jag genomskådade att det var han som var både saxofonist och kompgittaristen i "en av 2010-års största hits" som ingen på festen verkade ha hört tidigare. Vid 12-slaget var vi såklart ute och sköt raketer (jag stod på behörigt avstånd) och skålade i champagne. Jag var ganska nöjd ändå med att jag hade varit förutseende nog att köpa alkoholfri skumpa. Den kändes i alla fall lite lyxigare än vanlig cider. Och såklart det vanliga nyårskramkalaset. Efter midnatt stannade jag bara en liten stund till innan jag slirade hemåt på 25:an. Sjukt mätt, nöjd, trött och glad efter ett så trevligt nyårsfirande.

2011 års allra första bild på mig.

Matilda och jag. Vindpinade och blöta, men väldigt glada ändå.