Hoffmaestro och konfirmation

Gårkvällens utgång blev superlyckad. Elin och jag dansade tills fötterna var alltför ömma för att orka mera. Hoffmaestro var jättebra live. De levde helt klart upp till förväntningarna.

I morse vaknade jag klockan 07.00 av att jag hade galet ont i ena ögat. Pappa körde upp mig till akuten där läkaren sköljde och tittade och ställde diagnosen pollenallergi. Jag gick hem och la mig ett par timmar till.

I eftermiddag var vi på Annas konfirmationsmottagning. Vi åt en hel massa god mat, Anna öppnade en massa fina presenter och sedan kollade vi på Eurovision Song Contest. Så nu är jag mätt efter all mat och glad för att rätt låt vann (tycker jag i alla fall).

Utgång

Idag har det varit kasst väder mest hela dagen. Mamma, Wilhelm och jag har vandrat runt på stan en sväng. Jag har köpt present till någon jag känner som ska ta studenten snart och så tog vi en fika på Roddys. Nu är det snart dags att ladda om och ladda för förfest. Hoffmaestro spelar på Garvaren ikväll. Jag är pepp. Alexander är pepp. Elin är pepp. Och resten av Ljungby verkar också vara pepp. Det verkar som att det kommer bli bra drag på dansgolvet ikväll.

I smålands djupaste skogar

Hemma i Ljungby över helgen. MYO gick som en klocka hela vägen från Göteborg och hem till Ljungby i eftermiddag. Jag fick ett trevligt välkomnande av mamma som hade bakat björnbärspaj. En ruggigt god sådan. Sedan vaknade Wilhelm och hjälpte mig att packa upp mina resväskor. Det var ganska mycket packning som skulle packas upp eftersom jag mer eller mindre har tömt lägenheten inför sommaren. När allt var uppackat och jag hade slängt in en första tvätt i maskinen tog jag med Wilhelm ut på en promenad. Antagligen det mest tålamodsprövande jag någonsin gjort. Gå en bit nerför gatan. Gå tillbaka igen. Gå en bit nerför gatan igen. Titta ner i brunnen. Plocka lite med grannens singel. Spana in en gräsklippare. Ja, det gick med andra ord inte så fort att ta sig framåt. När vi till slut kom hem dök mormor upp på visit och vi åt grönpepparkyckling. Kvällen har sedan spenderats med att plantera om mina tomatplantor, titta på kvalet till Eurovision Song Contest, dricka te och prata skit med mamma och Alexander. Och inte har jag läst en enda rad i en enda kursbok. Det känns skönt även om det framkallar en viss ångest. Får försöka skärpa mig lite imorgon.

Hemtenta.

Ett fantastiskt (skräck)exempel på hur det kan gå till på en anställningsintervju:

Här sitter jag. Hemma i min lägenhet. Inlåst. Jag håller nämligen på att skriva en hemtenta i rekrytering. Suck och pust. Snart tror jag att jag avlider av tristess. Även om det har varit en grymt bra, lärorik och intressant kurs. Jag varit så inställd på att tentan ska vara färdig på söndag kväll, men jag har inte riktigt tänkt på att jag måste ha skrivit färdigt den då. Så jag har massor att göra. För att pigga upp tillvaron lite så spanar jag in Kvarteret Skatan på Youtube. Eller lyssnar på Katla på webradion. Så jag klarar mig. Nu är det dags att gå och göra i ordning dagens tredje kopp te.

Grattis mormor

Här på bildens syns min glada mormor. Bilden tog jag en dag i somras när vi satt och fikade på hennes altan och tittade i gamla svartvita fotoalbum från när mormor var liten. Jag älskar gamla svartvita fotoalbum. Igår fyllde mormor 65 år och ikväll var ju tanken att jag skulle åkt hemåt skogarna för att fira hennes födelsedag tillsammans med resten av familjen och mormors vänner. Men eftersom jag fortfarande är superförkyld, hostig och sliten efter febern så tyckte jag inte riktigt att det inte riktigt var idé att åka 25 mil hem för att smitta ner övriga släkten. Jag hoppas i alla fall att de har det trevligt. Jag får hurra lite för mormor själv här hemma i min ensamhet. Hurra hurra hurra hurraaaaaa!

Puss och kram fina mormor och grattis igen!

Ett litet tips

Medan jag har varit sjuk har jag äntligen fått tid att läsa ut boken jag fick av mamma och pappa i julklapp. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann heter den och den är skriven av Jonas Jonasson. Jag älskade boken från första till sista sidan. Boken handlar alltså om en hundraåring som rymmer från ett äldreboende. Ganska snart blir han indragen i en härva av måttligt organiserad brottslighet och råkar av misstag komma över en stor summa pengar. Med ett MC-gäng i hälarna rymmer sedan åldringen vidare genom Sverige, skaffar sig en massa nya vänner och blir allt vart storyn lider allt mer intrasslad i brottsligheten trots att den gamle mannen har helt goda avsikter genom hela berättelsen. Handlingen hinner ta oväntade vändningar både en och två och sjutton gånger innan boken är slut. Parallellt med storyn får man även läsa om åldringens liv som inte är som vilket liv som helst. Under sitt hundraåriga liv hinner han röra om i världshistorien flertalet gånger. Lite som Forrest Gump kanske. Hur som helst en grym bok som jag skulle kunna rekommendera till vem som helst. En lättläst och undehållande bok som kanske gör sig allra bäst i en skuggig hängmatta i sommar.

Thank God for Ipren!

Jag är sjuk. Det verkar vara ett litet elakt virus som har attackerat mig och fått fäste. Jag fick feber i tisdags kväll, och ännu verkar det inte vilja ge med sig. Mina räddningar heter hostmedicin, astmainhalationer och framförallt Ipren. Idag ska jag försöka släpa mig upp för backarna till Axel Dahlströms torg för att fylla på mitt Ipren-förråd. Dels för att jag bara har en enda tablett kvar, men även för att jag inte varit utanför ytterdörren på två hela dagar. Och solen skiner faktiskt. Sedan ska jag gå in och lägga mig igen och hoppas på ett snabbt tillfrisknande så jag kan vara med på mormors 65-års fest på lördag.

Insulinom

Jag måste berätta om vad vi gjorde den 1:a maj. Vi gick nämligen på teater. Det var Sofia, Bullen och jag som gick och såg insulinom. Det är ett skådespel där åskådarna får vara med. Så vi blev helt enkelt inskrivna på en "klinik", undersökta, diagnostiserade och behandlade. Såhär står det på teatergruppens hemsida;

"Johan Forsman och Johan Rödström utvecklar teaterformen från ´hamlet-bitte-warten´ och ´ZOO´. Publiken rör sig genom verket, genom olika rum, och skapar med sin närvaro ett lekfullt föränderligt konstverk. I det nya verket undersöks hur medicinska diagnoser påverkar oss och hur vi kroppsligt och mentalt föreställer oss sjukdom och hälsa.

Välkommen att skriva in dig i en föreställning som gör dig sjuk; ta del av simulerade symptom, njut av vår varsamma behandling; och ta dig hela vägen till konvalescens, spaavdelning och utskrivning."

Jag fick diagnoser orbartrit, vilket innebär att jag ibland kan uppleva att vissa kroppsdelars storlek förändras, att kroppens tyngdpunkt förskjuts eller att vänster eller höger kroppshalva är mer sensitiv. Det var en väldigt speciell situation, och de som spelade läkare och sjuksköterskor var verkligen proffsiga. Ibland var det dock lite svårt att hålla sig för skratt när man såg sina vänner åka förbi i rullstol efter undersökning i kalibreringsmaskinen. Grymt kul var det i alla fall.