Idag har det varit en ganska påfrestande dag som småbarnsförälder. Wille sov jätteduktigt i natt. Mycket bättre än vad jag själv gjorde. Klockan 6.15 vaknade han och ville ha välling. Helt OK tid tycker dels med tanke på att jag har varit upp med honom långt tidigare än så förut och dels med tanke på att jag hade ställt väckarklockan på 6.30. Så han åt vällingen i pappas säng och sedan låg vi kvar där och slöade en stund innan vi gick upp vid strax innan 7. Vi kom i tid till dagis. Något jag hade glömt fråga mamma är vad man packar med i dagisväskan, så jag fick improvisera lite. Att lämna honom på dagis var superjobbigt. Han hängde sig fast i benet och ville inte riktigt låta mig gå. Jag klarade mig ut till bilen innan sammanbrottet kom. Sedan pratade jag med mamma på telefonen en stund. Pepptalk. Tanken var att jag skulle plugga de få timmarna han var på dagis, men jag åkte hem och däckade i sängen. Totalt utmattad. När jag vaknade var det dags att åka och hämta honom. Han mer eller mindre slängde sig i famnen på mig och snyftade något alldeles eländigt. Då började storasyrran också böla. En sak är säker, när mina barn ska skolas in på dagis kommer fröknarna också få hantera en gråtande morsa (inte den första om man får tro min egen mamma). Sedan åkte vi hem och gjorde pannkakor. Toppen tyckte Wille. Och sedan var det dags att vila. Jag ringde Nilla för lite mer pepptalk och hon och lilleman kom upp på en fika. Det var så skönt att prata lite med kloka mostrar. De åkte precis när Wille vaknade igen och vi klädde på oss för att gå ut och leka. Jag gjorde mitt bästa för att trötta ut honom till max så han skulle somna gott ikväll. I en och en halv timme var vi sedan ute och promenerade och lekte i snön. Sedan körde vi och hämtade pizza. Matilda kom förbi en sväng och åt pizza tillsammans med oss. Sedan hade vi lite myskväll i soffan med en massa popcorn innan det var dags att natta. Det gick också bra. Så nu sover han. Matilda stannade kvar en stund och tittade i gamla fotoalbum och pratade minnen.
Även om vi har haft det bra idag, Wille och jag, så har det ändå varit lite jobbigt. Svårt att förklara vad all ledsenhet kommer från. Det bara blir så ibland. Och så har jag nog lite Göteborgslängtan nu som spär på det också. Sicken tur att jag ska åka hem imorgon då! Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag verkligen beundrar alla småbarnsmammor som klarar av att vara det på heltid. En helg är precis vad jag klarar.
En duktig liten kille som kan göra allt själv och som såklart gärna hjälper till att slabba lite med pannkakssmeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar