Konsten att övertyga

Jag har börjat läsa retorik. Ikväll var den första föreläsningen och jag är jättepepp! Jag vet att jag sa när jag lämnade in uppsatsen i juni att jag aldrig skulle läsa ett enda ynka högskolepoäng till i mina dagar. Och ändå sitter jag här. Jag antar att jag känner mig själv tillräckligt bra för att redan i våras kunna förutspå att jag skulle vara rastlös och kunskapstörstande vid den här tiden.

Jag fick även lite praktiskt övning i konsten att övertyga när jag var på anställningsintervju i morse. Jag tror inte jag lyckades jättebra med att övetyga rekryteraren om att hon skulle anställa mig. Tyvärr. Särskilt med tanke på att det är ett jobb som jag verkligen vill ha och som jag hade passat sjukt bra för. Nåväl, vi får väl se hur det går.

Imorgon är det september månad. Helt sjukt!

Dör av skratt

Ibland funderar jag lite på hur tråkigt jag hade haft utan p3. Radion går varm hemma om dagarna och jag myser. När jag hittade denna underbara tolkning av Erik Amarillos sommarplåga blev jag alldeles till mig. Åh, så underbart!

Bästa chokladmuffinsarna

Eftersom helgen har varit helt spontan, utan några planer alls, så har det enda vi har behövt planera lite grann varit vad vi skulle äta. Det har blivit en hel del lax och skaldjur i veckan. Det är faktiskt väldigt billigt i Oslo. I lördags kväll fick vi för oss att baka muffins och de bara råkade bli tidernas godaste. Därför delar jag med mig av receptet. Vi kommer definitivt att göra det flera gånger.

2 ägg
2,5 dl strösocker
100 g smör
1,5 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
(mörk choklad)

Vispa ägg och socker poröst. Blanda de torra ingredienserna i en bunke och rör sedan ner dem i äggvispet. Smält smöret och häll i det. Om man vill kan man hacka ner lite mörk choklad i smeten. Vi använde ungefär 50 g. Klicka ut i bakformar. Grädda i 200 grader 10-12 minuter, men inte längre. De blir kladdiga, sega och ruggigt goda. Intages med fördel med glass, bär eller grädde.

Frognerparken och Vikingskeppsmuséet

Vi har inte gjort för många knop i helgen. Igår var det ganska okej väder. Vi tog sovmorgon och jag lagade amerikanska pannkakor till frukost. När vi var mätta och goa packade vi med oss lite fika och gav oss ut på upptäcktsfärd i stan. Lagom till vi gav oss ut sprack himmelen upp och solen tittade fram.Vi hamnade i Frognerparken och Vigelandsparken, ett stort parkområde mitt inne i stan. Där finns massor med statyer av Gustav Vigeland uppradade överallt. Där flanerade vi runt en stund i solen och tittade på nakna statykroppar. Och fikade. Såklart. Det är det vi gör allra bäst.
När vi hade traskat runt lite i parken fortsatte vi vår promenad ner mot Oslofjorden och ut på halvön Bygdöy. När vi kom ut på halvön var det som att komma ut på landet. Öppna fält, åkrar, ängar och betande djur. Som en oas mitt i stan. Det enda som inte riktigt stämde var sightseeingbussarna som körde förbi oss vid ett par tillfällen där vi gick på landsvägen.

Dagen avslutade vi på Vikingskeppsmuseet. Där visades tre gamla vikingaskepp som använts för att begrava vikingar på 800- och 900-talet. Vi hade väldigt trevligt och det var faktiskt ett väldigt bra och intressant museum. Lagom stort för att jag skulle orka behålla intresset hela vägen genom och läsa de flesta skyltarna.

När vi var trötta i fötterna och trötta på museum tog vi bussen hem. Väl hemma lagade vi tidernas bästa pizza.

Turist, javisst!

Efter anställningsintervjun igår gick jag på lite sightseeing i Oslo.

Jag gick förbi slottet och vinkade lite, just in case liksom.

Såg ett grymt one-man-band utanför nationalteatern.

Nationalteatern och Ibsen.

Karl Johans Gate.

Studentlunden

Stortinget

Jag var vid Domkyrkan och tittade på alla blommor som fortfarande låg kvar utanför till minne av offren på Utöya.

Sedan var jag i Grünerlökka och kikade i mysiga second hand butiker.

Strosade i mysiga parker.

Och pastellfärgade husfasader.

Anställningsintervju

Idag har jag varit på en anställningsintervju på ett bemanningsföretag här i Oslo. Det gick bra. Jag var mest nervös för att jag inte skulle förstå vad intervjuaren frågade mig. Tur att jag har läst rekrytering och därför kan frågorna, och svaren med för den delen, utantill vid det här laget. Det enda jag frågar mig såhär i efterhand är vad sjutton noggrann heter på norska?

Hej hej från Oslo!

Åh vad jag har det fint här i Oslo. I söndags när jag kom upp var det en väldigt glad kille som öppnade ytterdörren. Jag vet inte hur många gånger han sa att han var så glad att jag var här och jag vet inte hur många gånger jag sa att jag var glad att vara här. De senaste dagarna har vi hunnit ha en hel mysdag i soffan när det har regnat en massa, ha picknick i St. Hanshaugen när solen har tittat fram, druckit te, ätit sushi, varit ute och joggat och en massa annat. Jag kommer nog inte hem ännu på en liten stund.

308 kilometer

När jag inte kan tänka på något annat än honom och när jag bara längtar efter att få ligga på hans arm. När jag bara vill vara nära, nära honom och prata med honom och pussa på honom. Eller när jag har tröttnat på att dricka kvällste ensam, 90-sängen känns alldeles för bred och när allt bara blir tråkigt och tomt och ensamt. När saknaden och längtan blir för stor så är det bara att ge vika och packa resväskan. En spontan resa till Oslo en tidig söndagmorgon kan kännas så vansinnigt skönt ibland. Och nu är det bara 234 kilometer kvar.

Arrival Day

Igår var det arrival day för de nya utbytesstudenterna. Ni vet dagen när alla faddrar och GISA-medlemmar står utspridda på flygplatserna, tågstationen och färjeterminalerna för att hälsa de nya utbytesstudenterna välkomna till Göteborg och till Sverige. Jag var utplacerad för att möta en norrman på centralen på eftermiddagen och när jag hade hittat honom och guidat honom till kontoret där han fick hyreskontrakt och nycklar blev jag kvar där. Jag spenderade nästan hela dagen tillsammans med de härliga faddrarna från GISA och IntU (handelshögskolans motsvarighet). Vi åt sushi, smed planer inför hösten och började rodda lite i julfesten. Ja, det ska börjas i tid. Jag vet inte hur mycket jag ska vara med i föreningen i höst, men det är ju fortfarande lika roligt som det alltid har varit. Kanske finns det en viss separationsångest med i bilden också, men jag klamrar mig hur som helst fast en liten stund till.

Klänningracet

Igår var jag och Josefin på stan exakt hela dagen. Vi inledde med en stärkande kaffe på Kafé Brogyllen, som för övrigt är ett av stans absolut bästa och mysigaste fik. Sedan blev det ett klänningsrace utan dess like. Jag vet inte hur många vi provade. Josefin har ett annat bröllop innan Matildas, så hon var lite mer stressad. Jag rekade mest läget lite eftersom jag har tänkt vänta lite innan jag köper klänningen. Men vi fick även tid att umgås ordentligt. Vi lunchade på det italienska stället (det som jag har varit på många gånger, men som jag aldrig kan komma ihåg namnet på) och fikade igen på Le Pain Francais. Innan Josefin skulle åka hem till sin syster såg vi Pernilla Andersson spela på Kungstorget. När konserten började hade himlen spruckit upp en aning och till och med solen kikade genom en aning.

När konserten var slut skulle vi åka hem. Vi sa hejdå vid Brunnsparken och jag skulle bara smita in på Arkaden och låna toaletten innan jag skulle åka hem. Jag visste att de hade stängt, men dörrarna var öppna och det var en del folk kvar. När jag kom ut igen var det helt tomt och alla dörrar var låsta. En liten stund drabbades jag av panik, men sedan hittade jag ett ensamt kafébiträde som höll på att tömma sina sopor, så hon hjälpte mig ut. Tur det, annars hade det nog blivit en övernattning på Arkaden. Tydligen var det inte första gången någon blev inlåst.

Hem kom jag i alla fall till slut och jag slocknade framför TVn strax efter 22. Galet skönt!

Myskväll

Ikväll orkar jag inte riktigt med mer kulturkalas. Jag är lite mätt på det skulle man kunna säga. Istället har jag varit ute och joggat och lagat lax med vitvinssås. Nu sitter jag nerkurad i sängen med en kopp blåbärste med matchande blåbärs- och citronmuffins som jag bakade tidigare idag. Jag har för avsikt att inte lyfta mer på häcken ikväll. Som sällskap har jag septembernumret av Elle som damp ner på dörrmattan igår. Perfekt sysselsättning för en slö kväll.
Imorgon kommer ska jag träffa Josefin som är i stan på spontanbesök. Vi ska glida runt på stan och försöka hitta något att ha på oss på Matildas bröllop.

Konst, mode och balett

Igår var det alltså kulturkalaset dag 2. Sofia och jag hade gjort upp storslagna planer. Vi möttes klockan 12 i Bältesspännarparken för att fixa biljetter till kvällens balettföreställning på Storan. När biljetterna var kirrade och vi hade ätit sushi åkte vi till Röhsska Museet. Där har de för närvarande en utställning som de kallar Cocktail. Det är helt enkelt gamla (och en del nya) cocktailklänningar av stora modeskapare. Där fanns bland annat skapelser av Chanel, Dior och Jean Paul Gaultier. När vi hade kikat färdigt på klänningarna skulle vi gå på Slowdating for Friends. Jag var skeptisk redan när vi kom in i rummet. Det hela gick ut på att man skulle sitta vid ett bord tillsammans med ett gäng främlingar och samtala kring olika objekt som man blev tilldelad av konversationsledaren. Vid mitt bord satt vi och pratade om en tandborste. Visserligen från Alessi, men ändå. Behöver jag säga att jag tröttnade ganska fort. Dessutom var det något annat som distraherade mig.

Pär Engsheden var där och satte upp den för kulturkalaset specialdesignade klänningen som hade sprejmålats med grafitti på Götaplatsen dagen innan. Givetvis var jag tvungen att gå fram och tjöta lite med honom. Om man är intresserad så kan man läsa mer om projektet här och se bilder här. Sedan cyklade jag hem och laddade om batterierna.

Vid klockan 21.30 mötte jag Sofia och Joel för att kolla på baletten. Det var avgångsklassen från balettakademin som satte upp en föreställning som de kallade Från kylan in i värmen och det var inte så mycket en klassisk balett som en musikal enbart bestående av låtar av Lars Winnerbäck och Vernica Maggio. Och de gjorde det så bra. Jag hade en finfin stund i teatersalongen. Och sedan var den andra dagen på kulturkalaset till ända.

6 days of fun

Idag började Göteborgs årliga kulturkalas. Jag har lusläst det täta programmet, valt ut mina favoriter och vad jag anser är årets höjdpunkter och är nu extremt pepp. De två senaste åren har jag lyckats jobbar eller vara bortrest denna fabulösa vecka. Men inte i år. Nix pix.

Idag tog jag en sväng ner till Operahuset. Där verkar de ha lite ungdomshäng och jag kände mig smått felplacerad. Jag spanade in International Street Market med mat från världens alla hörn. Sedan mötte jag upp Sofia vid Kungsportsplatsen. Vi såg ungefär en halv låt av Jack Vreeswijk och en jättekonstig spansk clown innan vi strosade uppför avenyn. Halvvägs till Götaplatsen bestämde vi oss för att vädret var okristligt kallt och styrde istället kosan till stans bästa fik. Så nu har jag varit på Fröken Olssons Kafé med fröken Olsson herself. Vi åt muffins och drack te och värmde oss ordentligt. Kvällen avslutades med att vi kollade på The Flying Dutchmen, en verkligt spektakulär och inte jätterumsren gatushow. Vi skulle egentligen ha sett Movitz spela på Kungstorget, men eftersom det var kallt och jag ändå vaknade klockan 5.15 i morse så kändes det som en bra idé att traska hemåt.

Ugglor i mossen

Förra veckan läste jag i Metro om fenomenet uggling. Uggling innebär att man sätter sig ner på huk på valfritt ställe och stirrar rakt ut i tomma intet. Precis som en uggla alltså. Men det slutar inte där. Sedan ska man ta en bild och dela med sig av den på ett socialt nätverk, till exempel Facebook eller en blogg. Ju konstigare plats som ugglingen utförs på, desto bättre. Givetvis är det ingen sport om det inte görs i det offentliga rummet och givetvis måste det ju testas. I lördags kväll var vi några tjejer som var hemma hos mig och drack vin och när vi skulle åka in till stan framåt midnatt tyckte vi att det var läge att pröva. Så varsågoda, här bjuder jag på två ugglor, den ena från en spårvagnshållplats och den andra från Liseberg.

Liseberg och Linnros

Gårkvällen blev ingen besvikelse. Långt därifrån. Vi möttes upp vid entrén Johanna, Anna-Karin, Martin, Sofia och jag. Det första vi gjorde när vi kom till Liseberg var att äta så att humöret skulle vara på topp och förutsättningarna för femkampen skulle vara så bra som möjligt. Sedan kämpade vi. Vi tankade bilar, hade hästkapplöpning, slog i spikar, kastade ägg och spelade water-ball. Och jag kammade hem en andraplats. Inte helt illa pinkat med tanke på att vi var fem som tävlade. Det gick ganska fort att göra femkampen så när vi var klara hade vi ganksa gott om tid innan konserten skulle börja. Det blev en tur i Atmosfear. Det var fräckt, högt och ganska läskigt, men jag skulle inte tveka att göra om det. Fast det pirrade ganska bra i magen på väg upp när jag insåg att det var en bra bit upp i luften vi skulle. Utsikten gick inte heller att klaga på och maten stannade kvar i magen. Efter åkturen gick vi bort och intog våra platser vid scenen. Sedan sjöng och dansade vi medan Oskar röjde loss på scenen.

På krigsstigen

Om en liten stund ska jag bege mig mot Liseberg för att möta upp mina vänner. Det är femkamp som står på schemat. Jag och mina vänner utgör ett fint gäng med vinnarskallar, så jag misstänker att det kommer att bli en hård kamp. När vi har kämpat färdigt ska vi se Oskar Linnros som spelar på Stora Scenen ikväll. Jag hoppas att regnet håller sig borta och att det blir en helt fantastisk kväll.

En dag

Jag har inte regnat bort. Ännu. Jag hade glömt att det kunde regna såhär mycket. Igår eftermiddag öppnade sig himmelen och sedan slutade det inte regna. Det bara vräkte och vräkte. Det var så grått ute att det kändes som en oktobereftermiddag och för första gången på mycket länge tände jag lamporna i fönstrena redan på eftermiddagen. I morse hörde jag på nyheterna att det tydligen har varit en hel del problem ute på vägarna runt om i och utanför Göteborg till följd av ovädret. Idag är det fortfarande grått, men det är i alla fall uppehåll. Just nu.

Undrar om det är hösten som kommer nu? Jag har ingenting emot hösten. Jag brukar tycka att det är ganska gott att få kura inomhus med gott samvete när det är grått och regnigt utomhus. Vissa i bekantskapen tycker att det är rena vansinnet att längta till hösten. Visst, sommaren har sin charm, men hösten är ändå ganska lugn och fridfull. Jag gillar det.

Jag läste färdigt boken En dag av David Nicholls härom dagen. Den handlar om Emma och Dexter som tillbringar en natt tillsammans efter sin examen från universitetet. Då var året 1988. Det blir början på en lång vänskap och man får följa de och läsa om vad de gör den 15:e juli de 20 kommande åren. Det är en bok om vänskap, kärlek, svek och om de oväntade vändningar som livet kan ta. Jag gillade boken. Den var fin och väldigt charmig. Jag har läst väldigt mycket positiv kritik om boken innan, så jag tror att jag hade lite höga förväntningar på den. I mitten blev den lite seg, men den hämtade upp på slutet igen och när boken var slut så höll jag med kritikerna. Helt klart läsvärd!

Skärgårdstur

Ledig lördag och solsken i Göteborg. Det enda rätta att göra i ett sådant läge är att ta båten ut i skärgården. Johanna ringde mig på förmiddagen för att kolla vad jag hade för planer och självklart ville jag ta tillvara på den soliga dagen och följa med ut på öarna. När vi kom till Saltholmen hamnade vi på färjan till Brännö. Jag har inte varit ute på öarna vid så många tillfällen, men jag tror inte det spelar någon roll hur många gånger man än åker ut dit för naturen är lika slående fantastisk varje gång. När vi klev i land på Brännö Rödsten promenerade vi tvärs över ön till Husvik där det finns en fin badplats med bryggor och hopptorn. Där hittade vi en fin plats på en solig klippa där vi bredde ut våra filtar. Sedan badade vi. Det var exakt hur kallt som helst och det blev ett snabbdopp. Efter lunch och lite fika åkte vi båten tillbaka till Saltholmen igen. Det är fantastisk hur trött man blir av sol och havsbad. Men oj vad nöjd jag var när jag crashade i soffan när jag kom hem. En grymt bra lördag helt enkelt.

Kvällsunderhållning

Torsdagskvällen med systrarna Holmquist var mycket trevlig. Vi var på Mediterraneo, en italiens restaurang vid Domkyrkan, och åt. De har galet goda pastarätter. Jag åt en med oxinnanlår, kantareller och en massa annat gott. Jag har varit på den restaurangen med mamma och Ingela en gång tidigare och det var lika gott då. Det var därför jag föreslog att vi skulle gå dit.

Filmen vi såg sen, Bridesmaids, var jätterolig. Den handlar om en tjej, vars bästa kompis ska gifta sig och om hur hon tvingas samsas med de övriga brudtärnorna i planering av möhippa, lysningsmottagning och allt annat som hör bröllopet till. Det hinner gå fel vid ett flertal tillfällen längs vägen och konkurrensen mellan tärnorna växer. Vi skrattade konstant i 2 timmar i sträck. En riktig humörshöjare helt enkelt. Dessutom hade den en viss igenkänningsfaktor.

Extrakneg och socialt häng

Denna vecka har jag jobbat lite grann. På mitt gamla jobb som coach. Det känns lite konstigt att coacha andra att söka jobb när man själv går utan. Man känner sig liksom lite som en hycklare. Däremot så är det lättare att sätta sig in i deras situation nu när jag själv befinner mig i samma. Ja, minus socialbidrag och allt det där, men ändå. Nåväl, snart har jag säkert ett jobb. Men det var skönt att jobba lite i alla fall för att bota den värsta rastlösheten.

Igår var vi Johanna, Sofia och jag hos Anna-Karin och Martin. Vi lagade canelloni, spelade spel och umgicks hela kvällen. Det var ett tag sedan sist och det var så skönt att bara umgås.

Ikväll ska Matilda, Julia och jag äta middag och gå på bio. Vi ska se Bridesmades. Jag har sett fram emot att se den ett tag nu eftersom alla säger att den ska vara så himla rolig. Vi får väl se. Återkommer med fullständig rapport imorgon.

Flyga drake

I Haverdal sken solen. Det var varmt och skönt och vi tillbringade två hela dagar i solen på stranden. En kväll cyklade vi ner till stranden när solen gick ner för att flyga drake. Draken flög inge vidare, men solnedgången var väldigt fin i alla fall.

Tjingeling!

Väskan är packad för jag vet inte vilken gång i ordningen denna sommar. Imorgon åker jag ner till Haverdal för att hänga lite med favvofamiljen. Jag ska förhoppningsvis sola, bada och äta glass och jag hoppas att jag har vädret på min sida.

Lemon Curd Biscuits

När farmor och jag var i London i januari så köpte jag helt gudomligt goda Lemon Curd Biscuits på Fortnum & Mason. Ända sedan dess har jag klurat på hur jag skulle kunna göra egna sådana. Och igår slog jag till. Jag utgick från mitt recept på hallongrottor och bytte helt sonika ut sylten mot Lemon Curd. Och resultatet blev... över förväntan. Inte lika goda som de på Fortnum & Mason, men de slinker ner utan problem. Om det är någon som vill prova så kommer receptet här.

125 g smör
3/4 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk bakpulver
Lemon Curd efter behag (ger en god anledning att provsmaka degen också)

Sätt ugnen på 200 grader. Rör smör och socker till en jämn och lite pösig smet. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan skål. Häll ner den torra blandningen i smöret och sockret och arbeta ihop en deg. Tillsätt Lemon Curd och arbeta ihop degen ytterliggare. Rulla degen till små bollar och lägg de på en plåt. Tänk på att smeten flyter ut lite när smöret smälter i ugnen, så lägg inte bollarna för tätt. Det går även att göra dem i aluminiumformar. Grädda i mitten av ugnen i 10-12 minuter eller tills kakorna har fått lite färg. Kakorna är jättegoda tillsammans med en kopp te.