Uppenbarelsen

Igår kom jag att tänka på en intressant sak. Ganska ofta händer det att jag ser folk sitta och prata för sig själva på bussar och spårvagnar. Jag brukar tycka att det är lite obehagligt och sitter och hoppas att det inte är något allvarligt psykiskt fel på personen. Igår när jag satt på bussen så var det två män som satt och pratade med sig själva. Jag tyckte det var ganska skönt när jag gick av bussen.

Men så kom jag att tänka på en sak. När jag är själv så sjunger jag ofta. Jag sjunger hela tiden och överallt. Även när jag åker kollektivt. Tyst för mig själv visserligen, men ändå. Alltså lär ju folk i min omgivning tänka samma sak om mig. Utan att jag märker det så sitter de säkert och sneglar på mig där jag sitter och trallar för mig själv. De kanske skruvar lite oroligt på sig och känner sig väldigt lättade när de går av bussen och kommer bort från den där skumma tjejen.

Jag blev lite chockad när jag kom på det här. Det är troligtvis inte alls några skumma typer som åker samma buss som jag, förmodligen är det bara mina musikälskande och skönsjungande medmänniskor. Men, jag har kommit till ett vägskäl. Nu måste jag bestämma mig för om jag ska sluta sjunga på bussen och spårvagnen eller om jag istället ska börja sjunga högt och bli lika omtyckt som dragspelarna på spårvagnarna. Det tåls att fundera på.

Låt inte det oskyliga leendet lura dig.

Dagens fråga:

hur kan man lyckas råka ut för 3 incidenter innan klockan har hunnit bli 11 en lördag förmiddag?

Jag skulle kanske inte vilja kalla mig expert, men efter dagens nya erfarenheter känner jag att jag kan uttala mig i frågan.

Förutsättningar:

• Gå upp lite tidigare än vad du egentligen orkar.
• Lämna kvar hjärnan i sängen.
• Stressa gärna lite lagom mycket.

Gör sedan följande:

• Lämna maten framme på köksbordet när du åker hemifrån. Kom sedan på det när du är inne i stan och bli jättefrustrerad.
• Hämta ut kontanter i bankomaten, men ta inte med dig pengarna därifrån. Lämna kvar dem till nästa glada person som ska hämta ut pengar. Kom på det ungefär 2 minuter senare och rusa tillbaka till bankomaten bara för att se till så att pengarna verkligen är borta.
• Ha på dig dina favoritbyxor som förvisso börjar bli lite slitna, men fortfarande är favoriter. Sätt dig ner på huk för att granska ett intressant loppisföremål bara för att känna den underbara känslan av hur byxorna spricker utmed insidan av låret. Den känslan är oslagbar, jag lovar!

Har du gjort allt detta kommer du känna dig ganska färdig med dagen och ganska redo att gå hem och lägga dig igen.

Behöver jag säga att det inte är min dag idag? Jag skulle egentligen åkt till biblioteket för att plugga efter min tur till Saronkyrkans Second hand, men istället fortsätter jag dagen där jag börjar den. Hemma i min säng. Kanske jag borde ta på cykelhjälmen också. Just in case.

Det där med nyårslöften...

Förra året på nyårsafton gav jag mig själv ett löfte. Det handlade inte om att göra sig av med en dålig ovana, att träna jättemycket eller att gå ner i vikt. Jag lovade mig själv att jag skulle ta bättre hand om mig själv. Igår kom jag att tänka på det nyårslöftet och funderade över hur det egentligen har gått. Då insåg jag en väldigt bra sak. Vad jag har gjort för mig själv under förra året är att jag har slutat att stressa. Jag har fortfarande 1000 saker på gång mest hela tiden, men jag är inte stressad på samma sätt som jag har varit tidigare. Dessutom har jag blivit bättre på att lyssna på vad kroppen säger till mig. Jag vet att när jag får svårt att sova eller när jag går i sömnen så beror det på att jag är stressad och då vet jag att det är dags att varva ner. Jag tror att jag hade lika många lediga hemmakvällar under november månad förra året som jag hade sammanlagt under hela 2009. Till en början var de lediga kvällarna i sig stressande, men med tiden så lärde jag mig att uppskatta dem. Och jag tror verkligen att det var just precis var jag behövde, att lära mig att varva ner, koppla av, och framförallt att sluta stressa. Så därför ger jag mig själv samma nyårslöfte i år som förra året, att bli bättre på att ta hand om mig själv.

Dagens visdomsord från mig. Over and out!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag för det är Emmas födelsedag. Hurra, hurra, hurra! Jag har firat min födelsedag hemifrån en enda gång tidigare. Det var år 2007 och den födelsedagen firade jag i Frankrike när jag jobbade där. Såhär var min födelsedag då. I år är hemma mer en definitionsfråga. Jag är hemma hos mig, men inte hemma hos min familj skulle man kunna säga. Frukost på sängen är mer regel än undantag hemma hos mig och såklart är födelsedagen inget undantag. Havregrynsgröt framför julkalendern, precis som sig bör i december. Efter frukosten öppnade jag födelsedagspresenten som mormor köpte åt mig när vi var på NostalgiRundan i lördags. Två jättefina teburkar. Idag ska jag grupparbeta hela dagen, kanske gå på luciasoppa med akademisoppan och sedan på personalvetarnas julmys ikväll. Så det blir ett något späckat schema. Men jag har på känn att det kommer bli en mycket bra dag!