Fika, plugg och Himlen är oskyldigt blå

Innan jag mötte Johanna vid bion var jag på stan. Jag spanade in rean lite, men påminde mig själv om att jag snart ska åka på semester och att det kanske är roligare att shoppa lite då. Alexanders julklapp blev bytt i alla fall. Sedan gick jag och satte mig på Fröken Olssons Kafé för att plugga och fika. Det var riktigt skönt att sitta där och fika. Lagom mycket surr i omgivningen, vilket jag tycker om när jag pluggar. Dessutom åt jag en fullkornsscone med cream cheese och blåbärsmarmelad och drack en kopp te till det. Lite som "livet på en pinne". Jag borde sitta på caféer och plugga lite oftare. Det är liksom varmare och mysigare än biblioteket.

Supergod fullkornsscone på Fröken Olssons Kafé.

Bion var för övrigt jättebra. Bill Skarsgård är så himla, himla bra och jag är så imponerad av honom. Både Himlen är oskyldigt blå som vi såg idag och I rymden finns inga känslor som vi såg för ett tag sedan är jättebra filmer där han gör en fantastisk insats som skådespelare. Det är dock två väldigt olika filmer. Himlen är oskyldigt blå var ganska mycket tyngre. Den innehåller såväl tragiska familjeförhållanden och tung brottslighet som kärlek och vänskap. Jag är i alla fall väldigt glad att jag såg den.

Dagens lunch och planerna för kvällen

Idag åt jag min bästa lunch när man har bråttom och inte hinner laga mat. Tomat och mozarellasallad med färsk basilika och olivolja. Kryddad med lite citronpeppar så är det så himla smaskigt och tar ingen tid att ordna till heller. Toppen tycker jag!

Ikväll ska jag gå på bio med Johanna. Vi ska se Himlen är oskyldigt blå. Det ska bli mycket spännande. Jag har tänkt se den ända sedan den hade premiär och nu äntligen blir det av.

Efterlyses: roddbåt och skridskor

Jag orkade titta färdigt på Låt den rätte komma in. Den var bra, men usch vad man blir illa berörd av filmer som handlar om hur barn mobbar varandra. Det finns inte mycket jag inte klarar av att se på TV, men det är en av de saker som jag har riktigt svårt att titta på. Det gör liksom ont ända in i själen. Tvi för det.

Nu ska jag snart ner på stan för att byta Alexanders julklapp. Det har verkligen töat här i Göteborg både igår och idag. Kanske ytterligare någon dag. Vad vet jag. I vilket fall är det översvämmning på gatorna och superhalt på de ställen där snön (isen) fortfarande ligger kvar. Roddbåt och skridskor hade alltså varit med passande än vinterkängor och spårvagn denna dag. Skitväder helt enkelt. Får väl se om jag överlever turen på stan eller om jag hamnar på ortopedakuten.

Myskväll

Åh, hem, ljuva hem! Det är så skönt att vara hemma. Men det gick inte helt smärtfritt att ta sig hem. Tåget var försenat och så var det lite krångel med bussen från hållplatsen och hem (jag gick inte eftersom det var snorhalt och jag hade massor med packning). När jag äntligen kom hem gick jag direkt och handlade mat för att fylla på mitt ekande tomma kylskåp. Nu ligger jag i sängen. En färdigrätt från Findus och lite överblivet julgodis senare och tittar på Låt den rätte komma in. Den är bra, men antagligen är jag lite för trött för att orka se hela. Vi får väl se hur länge ögonlocken förblir öppna. Annars får jag väl montera upp dem med tandpetare eller något.
Givetvis har jag på mig morgontofflorna från Shepherd som jag fick av mamma och pappa i födelsedagspresent. Rosa med rosetter och i ballerinamodell. Kunde inte passa mig bättre. Dessutom är de fodrade med gosig ull som värmer gott mellan tårna. Så nu kan jag med gott samvete göra mig av med mina fleecetofflor som jag köpte i Frankrike. Även om de har varit mycket omtyckta så har de ändå gjort sitt. Och de nya tofflorna har suttit på mina fötter mer eller mindre hela tiden sedan jag fick dem. Materiell kärlek när den är som bäst.

Packa...

Jag måste säga att jag börjar bli ganska grym på att knöla ner saker i resväskan. Jag har liksom gjort det några gånger vid det här laget. Nu är alla kläder, julklappar och kursböcker nedpackade och väskan är fylld till bredden. Idag åker jag hem till Göteborg igen. Det känns fortfarande inte helt naturligt att säga "hem till Göteborg", men det blir bara mer och mer hemma för mig vad tiden går.

Småbarnsförälderskapets baksidor...

Idag har det varit en ganska påfrestande dag som småbarnsförälder. Wille sov jätteduktigt i natt. Mycket bättre än vad jag själv gjorde. Klockan 6.15 vaknade han och ville ha välling. Helt OK tid tycker dels med tanke på att jag har varit upp med honom långt tidigare än så förut och dels med tanke på att jag hade ställt väckarklockan på 6.30. Så han åt vällingen i pappas säng och sedan låg vi kvar där och slöade en stund innan vi gick upp vid strax innan 7. Vi kom i tid till dagis. Något jag hade glömt fråga mamma är vad man packar med i dagisväskan, så jag fick improvisera lite. Att lämna honom på dagis var superjobbigt. Han hängde sig fast i benet och ville inte riktigt låta mig gå. Jag klarade mig ut till bilen innan sammanbrottet kom. Sedan pratade jag med mamma på telefonen en stund. Pepptalk. Tanken var att jag skulle plugga de få timmarna han var på dagis, men jag åkte hem och däckade i sängen. Totalt utmattad. När jag vaknade var det dags att åka och hämta honom. Han mer eller mindre slängde sig i famnen på mig och snyftade något alldeles eländigt. Då började storasyrran också böla. En sak är säker, när mina barn ska skolas in på dagis kommer fröknarna också få hantera en gråtande morsa (inte den första om man får tro min egen mamma). Sedan åkte vi hem och gjorde pannkakor. Toppen tyckte Wille. Och sedan var det dags att vila. Jag ringde Nilla för lite mer pepptalk och hon och lilleman kom upp på en fika. Det var så skönt att prata lite med kloka mostrar. De åkte precis när Wille vaknade igen och vi klädde på oss för att gå ut och leka. Jag gjorde mitt bästa för att trötta ut honom till max så han skulle somna gott ikväll. I en och en halv timme var vi sedan ute och promenerade och lekte i snön. Sedan körde vi och hämtade pizza. Matilda kom förbi en sväng och åt pizza tillsammans med oss. Sedan hade vi lite myskväll i soffan med en massa popcorn innan det var dags att natta. Det gick också bra. Så nu sover han. Matilda stannade kvar en stund och tittade i gamla fotoalbum och pratade minnen.

Även om vi har haft det bra idag, Wille och jag, så har det ändå varit lite jobbigt. Svårt att förklara vad all ledsenhet kommer från. Det bara blir så ibland. Och så har jag nog lite Göteborgslängtan nu som spär på det också. Sicken tur att jag ska åka hem imorgon då! Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag verkligen beundrar alla småbarnsmammor som klarar av att vara det på heltid. En helg är precis vad jag klarar.

En duktig liten kille som kan göra allt själv och som såklart gärna hjälper till att slabba lite med pannkakssmeten.

Vikarierande småbarnsförälder

Idag reste mamma och pappa till London och jag är barnvakt. Vikarierande småbarnsförälder. Wille är verkligen en liten, duktig kille som finner sig i att vara hemma hos sin gamla syster och lalla runt. Sedan mamma och pappa åkte i förmiddags vid 11-tiden har vi tittat på film, ätit korv och makaroner, vilat middag (i alla fall Wille), pratat jättelänge i telefon med Johanna (i alla fall jag, när han sov) och varit på våffelfika hos Jocke och Lisa. Och en liten, liten stund var han ledsen, men jag tycker det har gått jättebra idag. Vi har det ganska mysigt. Hoppas bara inte att det blir kallabalik när han vaknar i natt och det är jag som ligger i mammas och pappas säng och inte hans föräldrar.

Imorgon kommer det bli en intressant utmaning när jag ska få iväg honom till dagis innan klockan 8.00. Tur att man är morgonmänniska. Och att jag gillar utmaningar. När han är på dagis tänker jag plugga och så får vi se vart resten av dagen tar vägen.

Pluggmotivation

Mindre än två veckor kvar till tentan och det känns som att jag har 17 hyllmeter kurslitteratur kvar att läsa. Riktigt så illa är det kanske inte, men det är i alla fall svårt att veta vart jag ska börja. Globalisering är ett otoligt komplext och mångfacetterat begrepp. Det kan vändas och vridas på i det oändliga. Men med min vän chokladkartongen vid min sida känns det i alla fall lite lättare. Tur för mig att jag inte nyårslovade mig själv att sluta äta godis. Jag undrar hur det hade gått med tentaplugget i så fall?

Det där med nyårslöften...

Förra året på nyårsafton gav jag mig själv ett löfte. Det handlade inte om att göra sig av med en dålig ovana, att träna jättemycket eller att gå ner i vikt. Jag lovade mig själv att jag skulle ta bättre hand om mig själv. Igår kom jag att tänka på det nyårslöftet och funderade över hur det egentligen har gått. Då insåg jag en väldigt bra sak. Vad jag har gjort för mig själv under förra året är att jag har slutat att stressa. Jag har fortfarande 1000 saker på gång mest hela tiden, men jag är inte stressad på samma sätt som jag har varit tidigare. Dessutom har jag blivit bättre på att lyssna på vad kroppen säger till mig. Jag vet att när jag får svårt att sova eller när jag går i sömnen så beror det på att jag är stressad och då vet jag att det är dags att varva ner. Jag tror att jag hade lika många lediga hemmakvällar under november månad förra året som jag hade sammanlagt under hela 2009. Till en början var de lediga kvällarna i sig stressande, men med tiden så lärde jag mig att uppskatta dem. Och jag tror verkligen att det var just precis var jag behövde, att lära mig att varva ner, koppla av, och framförallt att sluta stressa. Så därför ger jag mig själv samma nyårslöfte i år som förra året, att bli bättre på att ta hand om mig själv.

Dagens visdomsord från mig. Over and out!

Nyårsfesten

Jag hade jättetrevligt igår hemma hos Chriffe. Vi var ungefär 25 personer som var där. Alla hade tagit med sig något bidrag till maten. Matilda, Johannes och jag hade fixat förrätten, en bruschetta med tomatsalsa. Till huvudrätt blev det lite av en buffé bestående av tre olika sorters kött (kallskuret, grillspett och fläskfilégryta) som serverades tillsammans med potatisgratäng och sallad. Till dessert fick vi sedan mjölkchokladpannacotta. Dessvärre kände jag inte särskilt mycket av vad den smakade, men att döma av övriga festdeltagare var den mycket god. Johan hade gjort ett musikquiz. Det var nog det svåraste quizet i år. Jag var sjukt nöjd med att jag genomskådade att det var han som var både saxofonist och kompgittaristen i "en av 2010-års största hits" som ingen på festen verkade ha hört tidigare. Vid 12-slaget var vi såklart ute och sköt raketer (jag stod på behörigt avstånd) och skålade i champagne. Jag var ganska nöjd ändå med att jag hade varit förutseende nog att köpa alkoholfri skumpa. Den kändes i alla fall lite lyxigare än vanlig cider. Och såklart det vanliga nyårskramkalaset. Efter midnatt stannade jag bara en liten stund till innan jag slirade hemåt på 25:an. Sjukt mätt, nöjd, trött och glad efter ett så trevligt nyårsfirande.

2011 års allra första bild på mig.

Matilda och jag. Vindpinade och blöta, men väldigt glada ändå.