Hemlängtan och förvirrade utbytesstudenter

Seminariet idag gick bra. Fick inga kniviga kritiska frågor från kursarna så nu kan jag pusta ut. Och imorgon får jag åka hem och gosa med lillplutten. Jag misstänker att han kommer få ganska mycket kläder från övriga som vill beundra honom. Så Kalle och jag bestämde oss för att köpa present i klädväg vid ett senare tillfälle. Men vi har i alla fall en överraskning med oss hem. I förhållande till lillpluttens storlek är det en ganska stor överraskning. Det blir mys!

Ikväll ska jag alltså till Valand och försöka samla ihop min grupp med förvirrade utbytesstudenter. Äntligen lite respons från kanadensaren så jag vet att han/hon faktiskt har kommit till Sverige. Jag fick nämligen ett mail från honom/henne idag. Synd att jag inte vet om det är en kille eller tjej. Det kan komma att bli lite pinsamt. Nu ska jag bara försöka reda ut vart japanen och polskan har tagit vägen. Amerikanen har jag i alla fall haft mailkontakt med, så honom ska jag nog kunna hitta ikväll på dansgolvet. Åsa påminde mig vid ett tillfälle om att de faktiskt inte är några dagisbarn, men vid närmare eftertanke så, jo det är de faktiskt. I alla fall några av dem.

För övrigt träffade vi en alkis på spårvagnen Kalle och jag när vi var på väg hem från stan (min shoppaholic till pojkvän har fyndat igen). Alkisen tyckte vi var söta, och så påpekade han själv att han var lite ironiskt lagd och att världen var "miserabel". Hans hjärna var fylld med regn, men det blir sommar i Sverige trots allt. Trots allt... Lite poetiskt sådär. Ofta kan det vara lite roligt att sitta och lyssna på deras monologer. De har ju liksom tid att fundera över livet.