Det som jag gillar med spinning är att om man mitt under passet stannar upp ett ögonblick och funderar på hur trött man faktiskt är så inser man att man är lite halvdöd sådär. All tankeverksamhet lägger ner och benen går i princip av sig själva. Till slut känner man inte ens mjölksyran. Men i samma ögonblick som den hurtiga och knappt ens lite svettiga spinnigledaren säger "och där släpper vi styret och reser oss upp" är det precis som att livet återvänder igen. Och när man lämnar lokalen inser man att man till och med är lite mer levande än vad man var när man kom dit. Denna underbara känsla och kicken man får, det är det som får mig att vilja gå till lokalen igen. Men antagligen blir det inte imorgon eftersom jag bara ännu så länge kan ana hur sätet kommer värka.
Tidigare idag var jag och köpte nya träningskläder. Nu när mamma inte kör några tvättar i veckan och kör runt mina träningskläder mellan träningarna kan det behövas fyllas på lite i garderoben. Ett par nya byxor blev det, och ett geléfyllt sadelskydd som jag nu efter passet är oerhört glad att jag investerade i. Det kan ju reducera morgondagens rumpvärk något.
Imorgon, ledig dag. Nu, fiskpinnar och potatismos.
1 kommentar:
aw! Vi har också ätit panerade fisk och potatismos! =) jag saknar att gå på spinning med min Emmsy!! =)
Skicka en kommentar