Imorse var vi alltså och såg Burkpojken. Om man vill veta vad den handlar om kan man läsa det här. Det var Johanna, Anna-Karin, jag och två lågstadieklasser som utgjorde publiken. Egentligen var det en barnföreställning, men vi var såklart väldigt nyfikna på vad David har haft för sig hela hösten. Han hade sagt till oss i förväg att det var roligare att se föreställningen tillsammans med barn och jag förstod verkligen varför. Barn är fantastiska! De hade en otrolig förmåga att leva sig in i handlingen och de ville gärna prata med skådespelarna och komma med tips och tankar. Efter att pjäsen var slut kom tjejen som hade den ena av rollerna ut bland alla barnen som satt i foajén och åt matsäck. De passade på att fråga henne om hon var kär i killen som spelade Konrad på riktigt. När hon sa att hon inte var det så kunde barnen inte riktigt förstå hur de vågade pussas på scenen. Det undrade jag också!
För övrigt har jag dragit på mig en rejäl förkylning. Hoppas den hinner gå över tills mamma, pappa och Wille ska komma hit till helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar