Röda skalbaggar och Skåne Akvavit

Igår blev det äntligen dags för kräftskiva. Jag har väntat och laddat i flera veckor känns det som. Vi höll till i Eriksberg hos Anna-Karin och Martin. 6 glada personalvetare med diverse bihang blev en liten skara på totalt 12 personer. Ett mycket glatt gäng måste jag säga. Jag hade mot bättre vetande köpt ett paket "vanliga" kräftor och tagit med mig. Det blev en hel del pikar för de röda skalbaggarna/signalkräftorna. Här på västkusten är det havskräftor som gäller. Punkt. Jag har nu notterat detta och ska ha det i åtanke till nästa års kräftskiva. Kvällen blev mycket trevlig. Suz hade fixat ett sånghäfte och att lille Oliver kunde sova i rummet bredvid trots vårt skrålande är ett under. Snapssånger om kräftor efterlystes, och jag kan en visa om en kräfta som går på väggen med sina långa, långa ludna ben. Så den lärde jag vännerna. Det var nog för övrigt den mest rumsrena sången. När vi hade ätit upp våra kräftor och druckit upp snapsen gjorde vi Gino till dessert och när vi var så mätta att vi inte kunde röra oss mer så satt vi och bara tjôtade tills långt in på natten. Bara en så himla härligt kväll. Biverkningarna idag är lyckligtvis få. Det enda är att jag går runt och nynnar på snapsvisorna mest hela tiden. Ska försöka bota mig genom att lyssna på musik precis hela dagen.