Helgen hemma i stan

I fredags var jag hos Matilda på födelsedagsmiddag. Hon bjöd på Flygande Jakob och Marängsviss. Det var jag och Sara som var där och smygfirade födelsedagen som egentligen är idag. Vi pratade en hel massa och så kollade vi på Let's Dance. Jag satt nästan och sov tillslut. Pinsamt! Men så trött var jag denna fredagkväll. Sedan åkte jag hem och sov ett par timmar innan det var dags att åka ner till stan igen och skjutsa hem Ljungbys nya raggargäng (Alex och hans kompisar hade varit på maskerad).

Lördag och Gammalt och nött med Elin. Jag gjorde inga fynd denna dag. Men å andra sidan kan man ju inte fynda vareviga gång man är där. Jag fick stoppa mig själv ett antal gånger eftersom utrymmet i lägenheten börjar tryta. Sedan tog vi en mysig fika på Roddys, the place to be! Vi hade massor att ta igen sedan sist så det var väldigt trevligt att prata bort ett par timmar över en hallonmazarin och en kopp te. Jag åkte hem för att göra mig i ordning inför Alvas barndop. Som vanligt blev det kaos hemma när vi ska iväg allihop. Dessutom efterlyser vi varmvattnet. Det verkar ha försvunnit mycket mystiskt. Innan vi åkte iväg till barndopet proppade vi i oss varsin semla som vi hade köpt hem från Roddys. Sedan åkte vi iväg till Tutaryds kyrka och vi var i tid (!). Kors i taket! Wilhelm var oväntat snäll i kyrkan men han hade lite svårt att sitta still. Efteråt var det mottagning hemma hos familjen Svensson. God mat och tårta och trevlig släkt. Sedan åkte vi hem och tittade på melodifestivalen. Och åt ost och kex. Man var inte direkt hungrig efter denna svulledag. Efter melodifestivalen somnade jag med huvudet i mammas knä. Så det blev en tidig kväll. Men det hade ju varit en ganska lång dag å andra sidan.
Idag har vi bara varit hemma. Jag har lekt med Wilhelm. Han blir sååå ledsen om man inte följer med honom in på hans rum och leker när han drar en i fingret. Han lägger sig ner på golvet och skriker och gråter så tårarna sprutar. Han vet att det gör ont i mitt hjärta då och att jag alltid plockar upp honom. Jag måste sluta med det eftersom han kommer bli världens mest bortskämda unge. Men det är inte lätt. Han är ju så söt med... Efter lunch var han försvunnen och vi undrade vart han var. Mamma hittade honom på Alexanders rum där han tyst som en mus gjorde en raid mot Alexanders chokladkartong. Alexander uppskattade hans chokladintag till ca 8 nougathjärtan. Gissa om Wilhelm var lycklig där han satt med en pralin i varje hand och choklad i hela ansiktet. Han är ändå inte dum som förstår att han ska vara tyst för att han egentligen inte får äta av Alexanders choklad. En riktig liten luring är vad han är.
Nu är jag tillbaka i Götet. Jag lyckades ta mig upp på tåget med mitt nya bord och allt. Så nu sitter jag här och beundrar det och ska ta tag i plugget. En intensiv vecka väntar...