Igår upplevde jag ett stort ögonblick då jag för första gången sedan jag flyttade hit åkte över älven. Jag vet att jag och Elin åkte där med flygbussen när vi skulle till Madrid, så jag har varit på Hisingen en gång förut. Men nu skulle jag jobba. 4 timmar vid Brunnsbotorgets busshållplats och fråga väntade passagerare om TV-skärmarna som visar när bussarna och spårvagnarna avgår. Många väldigt givande konversationer, och många mindre givande. Många pensionärer, få ungdomar, men jag tycker ändå att tiden gick relativt fort. När jag skulle äta mina två medhavda smörgåsar på bänken vid ena hållsplatsen, ute i blåsten, blev jag så lycklig när busschafören bjöd in mig till deras lilla barack där de sitter och äter lunch och fikar. De bjöd dessutom på kaffe och jag hann bli lite upptinad innan jag skulle gå ut igen och slutföra mitt arbete.
Efter jobbet mötte jag Kalle på stan. Vi skulle båda två försöka hitta skor. Jag behöver någonting (vadsomhelst) som jag kan gå i utan att få ont, och Kalle behöver nya vinterskor. Ingen av oss hittade några. Så vi åkte hem och lagade tacos istället. Jag bestämde mig till slut att inte följa med på Kalles klasskompis sambos 30-års fest, utan jag bjöd lite spontant in Johanna på ett Kvarteret Skatan-race. Vi hade en mycket trevlig stund. En ganska lång stund dessutom. Vi var halvvägs genom natten när jag följde henne ner till torget och spårvagnarna. Och regnet stod som spön i backen. Och det blåste. Det var fruktansvärt kallt. Behöver jag ens säga hur skönt det var att krypa ner i sängen efter den lilla nattliga promenaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar