Börsen, stadskamp och party

Hemma i Ljungby igen. Idag har jag planerat att gräva ner mig ordentligt i böckerna och eventuellt ta en lång promenad i eftermiddag. Inget Gammalt och nött i helgen alltså.

Middagen på börsen i onsdags var trevlig. God mat och okej vin. Jag fattade mitt långt ifrån smartaste beslut denna sida nyår när jag tog mina pumps på mig i snöslasket. Det var totalt livsfarligt eftersom det mer eller mindre var blankis på trottoarerna, med vissa inslag av grus. På något mirakulöst sätt lyckades jag ta mig både till Börsen och sedan till Vasastan utan att slå ihjäl mig. Jag träffade några av alla trevliga utbytesstudenter.

I torsdags gick jag all in på stadskampen. Jag vet inte riktigt vart kämparglöden kom ifrån, men plötsligt var det på blodigt allvar. Vi sprang genom Göteborg (jag hade i alla fall kängorna på mig denna gång) och gjorde vårt yttersta på stationerna. Efter det var det B6-pub på kåren och sedan studentklubben på Parken. Jag hade en väldigt trevlig kväll.

Igår tog jag första tåget hem och tog en lugn eftermiddag eftersom jag var galet trött. Idag är jag alltså fit for fight igen och ikväll blir det trevligheter med familjen.

Driftsångest??

- Hej jag heter Emma och jag har noll koll på min tillvaro.
- Hej Emma!

Tänk om det skulle finnas AA fast för folk som bara inte har koll. Jag skulle definitivt platsa in där.

Ikväll ska jag på Göteborg stads officiella välkomnande av utbytesstudenterna. Gratis mat och vin passar precis in i en tight studentbudget. Efter det blir det kanske en öl eller två på Vasastan. Tjingeling!


P.s. för alla icke-personalvetare som inte riktigt har koll på vad driftsångest betyder är det när man får ångest av för lite struktur. Att det finns för lite rutiner och regler i tillvaron. Motsatsen heter systemångest, man får ångest av att allt är stelt och kontrollerat. Dagens föreläsning slut för idag!

Ljungbyhelg

I helgen har jag varit hemma i Ljungby. När jag kom hem i fredags år jag med familjen. Alexander hade önskat potatisgratäng och oxfilé. Det var det absolut godaste jag har ätit på 100 evigheter. Jag var mätt så jag höll på att spricka efter brakmåltiden. Sedan skulle jag på 20-års fest. Nathalie fyllde 20 i slutet av december och firade det med en färgglad fest denna fredag. Jag hade röjt runt hemma för att få en överblick över vad jag hade som var färgglatt i garderboen. Jag fick till en outfit som gick helt i turkost. Tjusigt värre. Jag matchade även med turkos ögonskugga. Det var en mycket trevligt fest.. Jag var glad =) Dessutom tyckte jag det var fantastiskt skönt att festa hos granen och slippa tänka på spårvagn, bussar, taxi och överfallsalarm. En minut att vandra hem är lagom långt.

Igår var det auktion som gällde. Pappa tipsade mig redan i torsdags om att det var på gång, och jag var inte sen att hänga på. Det är ett väldigt trevligt gemensamt intresse vi har min far och jag. Vi brukar gissa lite vad saker och ting kommer kosta och så frågar vi oss ofta vad folk tänker när de ropar in ohyggligt fula gamla prylar. Ibland skulle jag kunna göra nästan vad som helst för en liten tjuvtitt på hur det ser ut hemma hos dem. Nyfiken som jag är. Jag hittade äntligen ett litet pelarbord till min lägenhet. Det blev mitt för 250 riksdaler och vi behövde inte ens vänta hela dagen. Auktionen började klockan 10.00 och redan 11.18 var vi klara. Då hann vi också med torghandel och Gammalt och nött. På det sistnämnda stället fyndade jag ett gammalt Alfapet och en lila cykelkorg som man hänger på sidan på pakethållaren. Bra grejer tyckte jag. På eftermiddagen fikade jag med Matilda och Linnéa. Det var mycket trevligt. Jag sa hejdå till Néa som åker till Paris nu på tisdag. Får se om jag får tillfälle att åka och hälsa på kanske. Senare, på kvällen åkte vi till Jocke och Lisa och åt god mat. Igen. Det är det bästa med att vara hemma, att man får så god mat. Jag, Anna och Alice spelade TV-spel, kollade på Expedition Robinson och åt en hel massa godis.

Idag försökte jag ta sovmorgon. Men med en morgonpigg ettåring i hushållet är det närmast omöjligt. Klockan 9 lyckades jag dock sova till och det kunde ha varit mycket värre. Jag kom dock inte ur sängen och i kläderna förens klockan närmade sig lunch. Jag låg kvar i sängen och myste. Kollade på Sex and the City och läste lite. Det var skönt att slöa lite. Efter lunch kom familjen Magnusson på besök och fikakalas. Så jag fick pratat lite med småkusinerna också.

Även om det har varit en ganska busy helg så har jag haft det himla skönt och nu är jag typ laddad för en mycket hektisk vecka. Men imorgon ska jag i alla fall sitta hemma och plugga. Det ska bli gott.

Insomnia...

Klockan närmar sig 01.30 och jag kan bara inte somna. Kanske är det för att jag har kroppen full av endorfiner. Ikväll hade vårt lilla gäng sin reunion efter jullovet. Vi träffades hos Anna-Karin och lagade mat. Indisk gryta med quorn och sedan gino till efterrätt. Av någon anledning blev det mycket prat om bebisar. Undrar varför? Vi gick igenom allas släktnamn och kanske insprerade vi Suz lite. Hon var väldigt hemlighetsfull om vilka förslag de hade på namn till sin Skrutt. Under kvällen konstaterades att kär maräng har många namn; marängssuisse, marängschwiss, marängswiss eller marängsvisch är olika förslag på denna goda efterrätt. Eftersom det enda umgängestillfälle vi lyckats planera in under hösten som gick var lite för lite, så beslutade vi att försöka ses lite oftare nu under våren. Vi tycker ju trots allt om varandra. Resultatet av detta beslut blev att vi bokade in en hel helg med kvalitetstid. Vi ska nog hinna tröttna på varandra innan sommarlovet närmar sig. Jag hade kramp i skrattmusklerna när jag satt på vagnen hem och jag kände mig gladare än på länge. Mina vänner är så himla bra!
Nu ska jag läsa en bok för att se om det hjälper mig att somna. Franskt uttal i teori och praktik borde göra susen...

Fixat!

Jag är expert på att inleda projekt. Men om jag inte har någon direkt motor som driver på kan det ta sin tid innan jag avslutar dem. När det dessutom har med min lägenhet att göra håller jag fortfarande på och bor in mig, så jag känner mig för lite vad jag vill ha.

I påskas köpte jag en låda gamla ramar på auktion i Vittaryd. Min tanke var att göra en kollagevägg. Idag satte jag upp två tavlor till på väggen och upplevde plötsligt en känsla av att den var fulländad. Det blev en skön blandning av bilder jag tagit själv, glada vänner, vykort och tidningsurklipp. Jag satte även upp några nya, svarta ramar som en kontrast till de gamla ramarna. Jag tror nog att jag kan leva med att se den färdiga väggen varje morgon när jag vaknar. Jag är nöjd.

En ettåring

Idag fyller Wilhelm ett år. Hurra, hurra! Det är svårt att fatta att tiden går så fort och att han håller på att bli stor. Jag är lite ledsen att jag inte kunde vara hemma idag och dels fira plutten på födelsedagen och dels vara med och välkomna Alexander hem. Vi får fira lite grann på fredag kväll när jag kommer till Ljungby igen. Jag har i alla fall pratat lite med båda mina bröder i telefonen idag. Wilhelm blev nog lite överraskad när det var någon som sjöng i luren, medan Alex är lite lättare att kommunicera med. Åh vad jag saknar min fina familj ibland alltså.

Idag har vi varit ute på Hisingen och hälsat på hos vår uppdragsgivare som vi ska göra jämställdhetsplanen åt. Det var trevlans. Jag älskar att komma ut och prata med yrkesverksamma personalvetare. De inspirerar och motiverar. När de beskriver sina yrken väcks två känslor i mig; att jag älskar min utbildning och att jag längtar efter att få börja jobba. Därför är projektarbetet bra eftersom det ger yrkeslivserfarenhet light. Imorgon ska vi göra lite research inför planen vi ska göra.

Salut!

Alex mår bättre nu. Idag har han opererats och imorgon får han komma hem. Allt har verkligen gått bättre än vad man har vågat hoppas och jag är evigt tacksam för det. Det finns lite mer info att läsa på Guddarp IFs hemsida både under nyheter och i gästboken.

Jag kom tillbaka till Göteborg i söndags. Jag tillbringade min eftermiddag med att städa undan julen och kolla på inte mindre än 12 (!) avsnitt av Sex and the City. Så nu är det inte så många avsnitt kvar i min box.

I måndags var jag ledig hela dagen. Jag tog en lång promenad i snöslasket i Slottsskogen, duschade alldeles för länge och lagade stekt strömming och potatismos så att brandlarmet gick. På kvällen var det kursstart för franskakursen som jag ska läsa vid sidan av Personalvetarprogrammet. Det blev som en kalldusch i ansiktet när vi hejdlöst kastades in i en värld bestående av perfekt particip, possesiva pronomen och andra grammatiska termer jag förträngt sedan gymnasiet. Det blir att hålla tungan rätt i mun för det här ska jag ta mig sjutton grejja.

Idag har jag haft föreläsning. Vi hade kick-off för vårt tillämpningsarbete. Jag och 3 kursare (däribland min vän Johanna) kommer tillbringa kommande veckor med att sammanställa en jämställdhets- och mångfaldsplan på ett företag. En mycket spännande uppgift om jag får säga det själv. Så nu ska vi se vad som har fastnat under våra 3 avklarade terminer på programmet. Efter det var jag på utbytesstudenternas välkomstmöte och lyssnade på tysk och italiensk opera. Det var en trevlig paus denna tisdag. Efter det så pluggade jag i två timmar innan dagens franskaföreläsning i fonetik började. En sak är jag väldigt nöjd med idag. Trots att jag visste att jag hade massor att göra och egentligen var stressad så tog jag det lugnt. Helt olikt mig, men fantastiskt skönt. Kanske har jag lärt mig något...?

Lägesrapport från Lund

Vi är kvar här nere i södra Sverige. Igår flyttades Alex från IVA till HIA eftersom han mår bättre och inte behöver bevakas 24 timmar om dygnet. Idag har han börjat hänga med lite bättre i våra samtal. Han har dock fortfarande lite svårt med närminnet. Men det är tydligen en naturlig reaktion efter allt han har varit med om, och vi finns ju här och hjälper honom. Eftersom han är vaken mycket mer nu har han hunnit börja tycka att det är drygt att ligga i sängen. Själv tycker han inte alls att han är sjuk. Han har börjat få lite sjukgymnastik och imorgon får han (om han orkar) gå en liten runda på avdelningen. Dessutom har han börjat äta lite smått igen. Aptiten är inte riktigt som den ska men en och annan smörgås, chokladbit och lite saft och juice slinker ner. Vi är alla så otroligt lättade över framstegen han gör. Nu ska jag sova lite eftersom jag har lovat att vara hos honom när han vaknar imorgon.

Alex hälsar till alla att han mår bättre och att han snart är på benen igen!

??

Vi vet fortfarande inte vad som är fel. Allt är en enda lång väntan. Det går i alla fall framåt och allt kommer bli bra.

Älskade lillebror...

Alexander är nere i Lund nu. Han är i de bästa händer och får den bästa vården. Mamma och pappa är där nu. Någon gång efter lunch imorgon kommer han vakna. Wilhelm, Maria Lena och jag åker ner imorgon förmiddag för att vara där då. Vi vet inte hur han kommer må eller hur han kommer reagera på vad som har hänt. Imorgon är det viktigaste att han mår okej, känner vårt stöd och vet att han har en familj och en massa vänner som älskar honom och skulle kunna göra vad som helst för hans skull.

Tack alla för allt stöd!